Bloggarn?

Så där. Då var jag igång. Orkar inte pyssla med layouter nu, texten är ju ändå det som räknas. Eller?

Som start på denna förhoppningsvis långa bloggtradition så ska jag hylla min vän Ester. Hon har haft vänligheten att inhysa mig två helger i rad när jag mått piss. Ester är en person som stått ut med mig trots att jag betett mig som en idiot många gånger. Vi träffades första gången på ett läger under tidigt 2000-tal då hon blev galet intresserad (så var det!) i min krullige vän Johannes. Jag var väldigt avundsjuk på honom, inte bara för att han lyckades fånga Esters intresse, men han var en sån som utan att säga nåt kunde få hur många tjejer som helst. Jag däremot, jag fick försöka vara rolig och hamnade tillslut med någon som inte heller hade hittat någon. Lite som när tjockisar blir valda sist till fotbollslaget i mellanstadiet. Fast det var jag som fick tjockisen. Som tur är har detta ändrats.


Efter att sedan bara ha setts ett fåtal gånger under de kommande åren kom sedan sommaren 2008 då jag befann mig i Jönköping för att fira min kusins student. Plötsligt stod så denna småländska täva mitt framför mig igen, och mina planer för sommaren ändrades helt. Sena nätter, Bongo, Jönköping, taxi utanför Telia, grillning, bad, samtal i 2h, 20min och 22sek och festival i Gbg var en del av innehållet i en galet rolig tid i mitt liv.

Studentfirande 2008

Sedan kom idiotbiten, och den tar jag på mig helt och hållet. Min idioti ledde till två års tystnad och en del hårda ord. Som tur är finns det människor som trots all skit jag slänger på dem ändå är villiga att ge mig en chans till, och det är dom vännerna som verkligen räknas. Sån är Ester, och idag är hon en väldigt, väldigt kär vän. Som den syster jag aldrig haft. Vi är experter på att vara bollplank till varandra när det gäller relationsproblem, trots att hon pratar en så konstig dialekt. Vi förstår varandra och är väldigt lika på många områden.

Tack kära täva för att du fortfarande står ut med mig.

Sommar 2008